Vi hittade honom under den lilla lekstugan i vår trädgård på Hönö. Mamman bar iväg alla ungarna utom denne lille.
Vi matade honom med nappflaska och han kom sig bra. Socialiseringsskedet hoppades ju över på detta sätt och det har vi märkt.Han var alltid på sin vakt och man kunde inte kela så mycket med honom. Men väldigt trogen.
För fyra år sen packade vi våra väskor och drog till Öland. Jag var väldigt orolig hur han skulle klara det efter 10 år på Hönö. Det gick väldigt bra utan några problem.
Men idag gick det inge längre, en sjukdom (ev tumör) gjorde att han fort blev allt sämre. Idag har han fått somna in, saknad av oss alla-inte minst barnbarnen.
Goe Max!
5 kommentarer:
Så tomt det måste kännas! Ett klokt beslut, men oj så svårt. Kram Katarina
Skickar en tröste Kram
Kram Kerstin
Förstår att saknaden är enorm, men ibland finns det inga andra alternativ!
Kram Catarina
Så saknade de blir de små pälsvännerna. Kram Annika
It is never easy to lose a friend :-(
xx
Skicka en kommentar